Den bästa bönen är ordlös

Hur kan jag leva mitt liv på ett bättre sätt? Jom Kippur är en högtid för eftertanke och självreflektion. En ö av tid och årets längsta dag i synagogan.

Ur vädurshornet värker ett entonigt brölande, eller en bön och gråt från själen, fram.
– Den bästa bönen är ordlös. När man inte tänker utan bara känner, säger Benjamin Gerber
om ljudet som uppstår när han demonstrerar det snirkliga hornet. Blåser i shofar gör man en
sista gång när Jom Kippur, årets största judiska högtid, är över.

Rannsaka sig själv
– Hur har jag varit som människa under det gångna året? Vad kan jag göra bättre?
Det är det man ska fundera på under Jom Kippur, säger Benjamin Gerber, religiös tjänsteman
i Judiska Församlingen i Göteborg.
De flesta judiska högtider är knutna till historiska händelser. Under Jom Kippur knyter man
i hop den större säcken. Sedan öppnas den och allt börjar om på nytt. Som ett psykiskt tillstånd
av vila. En ö i tiden då allt stannar upp.
Och att bända loss tid ur vardagen behövs för att få perspektiv på livet, menar han.

Från fest till fasta
Enligt judisk tideräkning är det nu år 5772 i månaden Tishri. I år inföll Rosh Hashana mellan den 20:e och 22:a september. Det nya året firas med fest och god mat, granatäpplen, challebröd
och honung. Sedan börjar allvaret.
Under tio dagar mellan Rosh Hashana och Jom Kippur bedömer Gud hur människan lever sitt liv.
– Man säger att räkenskaperna i livets bok öppnas på Rosh Hashana och sluts på Jom Kippur.
Själv brukar jag skämta och säga att Gud räknar in sina fårskallar, säger Benjamin Gerber.
Efter måltiden vid solnedgången börjar fastan. Man går till synagogan och läser bönen Kol Nidre. Blicken vänds inåt.

Dramaturgi och gemenskap
Att tillbringa en hel dag tillsammans i synagogan skapar samhörighet. Man önskar varandra god fasta. Man delar känslan av hunger och svaghet framåt eftermiddagen. Någon kroknar och smiter ut för en kopp kaffe. När barnen får äpplen och honung skämtar de vuxna: ”inga föräldrar tar nu”.
– Musiken, scenen och ljuset, allt är skapat för att förstärka känslan. Det gör också något med sinnet att inte äta eller dricka under ett dygn, säger han.
Framåt kvällen återkommer krafterna. En utdragen ton hörs från Shofar. Räkenskaper förseglas.
På Jom Kippur är alla, även ”tredagarsjudarna”som aldrig annars går i synagogan, där.
Även till vardags ser Benjamin Gerber fler nya ansikten i synagogan.
– När det blåser kallt i samhället håller folk om sig. Fler kanske söker sig till institutioner
som känns familjära, funderar han.

Barndomsminnen
Mitt under vår intervju dyker kantorn från Holland upp. Repertoaren inför Jom Kippur ska gås igenom. Benjamin Gerber erbjuder henne att vänta i synagogan, hastar tillbaka och ber om ursäkt för att det kört i hop sig.
– I bland längtar jag efter att bara få vara som alla andra. Fixa i ordning mat hemma, gå till Jom Kippur och sedan gå hem, säger han och försöker att inte verka stressad.
Fast han vet inte om han hade klarat att bara vara åskådare. Han har växt upp bakom kulisserna, pappan var kantor i Judiska Församlingen i Stockholm. Han minns barndomens firande.
Mamman som vallade finklädda syskon till en fullsatt synagoga. Lättnaden när han skyndade hem för att bryta den första fastan.
Det var verkligen stort. Man hängde där hela dagen och på kvällen kom höjdpunkten.
Han läser högt:”.. Gud är herren över allt. Hör Israel, shema Yisrael… den eviga, han är Gud..”
– Det var också en lättnad när man sedan började om med ett rent blad framför sig, säger han.

Handlar om att avstå
Jom Kippur handlar om att avstå. Därför har den till skillnad från julafton och Chanukka aldrig kidnappats av marknadskrafter och blivit presenternas högtid.
– Av det man avhåller sig från får man uppskattning. Under veckan efteråt när jag ska äta brukar jag komma på mig själv med att tänka ”vilken tur att jag har mat”, säger Benjamin Gerber.
Idealet är att bli så fokuserad på vad Jom Kippur ytterst handlar om att man glömmer hungern.
– I bland finns det viktigare saker än att stoppa mat i munnen och känna sig mätt, säger han.

Faktaruta
Det judiska året
Enligt judisk tideräkning är det nu månadaden Tishri och år 5772. Månadernas namn kommer från exilen i Babylonien.
Veckans första dag är söndag. Den judiska dagen börjar och slutar vid mörkrets inbrott. Shabat och helgdagar börjar en timme före.

Rosh Hashana
Det judiska nyåret. Högtiden infaller den första och andra dagen i månaden Tishrei.

Jom Kippur
Försoningsdagen och årets heligaste dag då man fastar och tillbringar hela dagen i synagogan.
Infaller tio dagar efter Rosh Hashana.

Shofar
Ett vädurshorn som man blåser i varje morgon under trettio dagar fram till Rosh Hashana för att väcka människorna ur sin vardagsdvala. När Jom Kippur avslutas blåser man en sista gång.

Kol Nidre
En bön om förlåtelse för de löften man under året inte lyckats hålla.

2019-02-18T06:02:29+00:00