Hittar nya spår

Just som de närmast sörjande börjat ta farväl av bildjournalistik i papperstidning dyker Eyewitness.nu upp. Kan ett bildmagasin med fötterna i mänskliga rättigheter vara kommersiellt gångbart?

– Människor i dag, inte minst ungdomar, är enormt intresserade av både fotografi och rättvisefrågor, säger frilansfotografen och ansvarig utgivare Magnus Sundberg. Han sitter på frilanskontoret på Norra Hamngatan i Göteborg och filar på prologen till tredje numret. Eyewitness.nu föddes hösten 2015 framför taggtrådshärvorna vid den ungerska gränsen.
Magnus, frilans efter 27 år på GP, var på plats. Här skulle säljas reportage.

Han ringer sin gamla arbetsgivare. En nyanställd redaktör undrar vem Magnus är.
En avbetad ringlista och två sålda småjobb senare inser Magnus att många löste bevakningen med byråbilder och lite text hemifrån.
– Jaha, det är så här frilansarnas verklighet ser ut, tänkte Magnus, som övervägde fotoutställning.
Men tanken på bilderna bakom glas och ram lockade inte.
– Jag ville att berättelsen skulle leva i vardagen och landa på köksborden! Men hur? säger Magnus.

På marknaden fanns många kompetenta reportagefotografer som ville få ut sina jobb. Allmänhetens bildintresse verkade bara öka. Själv var Magnus på jakt efter en trovärdig kanal för sin egen bildjournalistik.
– Läget att starta ett bildmagasin kunde inte vara bättre, konstaterar han.
När han väl bestämt sig gick det snabbt. Han gjorde en dummy och skaffade utgivningsbevis. Formgivningen av första numret gjordes av vännen och f.d kollegan Ulf Börjesson. En bildpolicy formulerades. Bilderna måste kunna bära hela berättelsen, och aldrig lägga till rätta eller vara arrangerade. Redan första numret av Eyewitness.nu, som kan beställas på nätet, såldes i
700 exemplar – och gick jämnt upp.

Magnus minns känslan av tillfredsställelse under releasefesten.
– Jag kände mig så oerhört stolt över att ha gått från idé till färdigt magasin!
Papperstidningen ser han som ett första steg. Utgivningsbevis för både tryckt magasin och webb-tv finnes. Likaså planer för utgivning utomlands. Men än så länge måste frilansjobben rulla på jämsides med tidningen.

För att kunna betala lön till sig själv behöver han sälja 2000 ex av varje nummer.
– Jag kommer att köpa in marknadsföringstjänsten så snart jag kan, säger Magnus, som också har börjat se sig om efter lämpliga sponsorer och annonsörer. Det är många som är med och hejar fram Eyewitness.nu.
– Det räcker ju inte med att bara få likes, folk måste ju köpa magasinet också, säger han.

Ju mer slimmade redaktioner desto större behov av bildjournalister, spår Magnus.
– Till slut är det bara är ett fåtal redaktörer kvar. När de sitter fjättrade vid datorer och telefoner behövs det folk ute på plats som kan visa hur verkligheten ser ut, säger han.
Mötet med redaktören i Etiopien som bakbunden av censur sa saker som hans kroppsspråk inte sa, har etsat sig fast.
– Här sitter vi med full pressfrihet. Självklart måste vi göra journalistik vi tror på! Vi har alla möjligheter, säger han.

2019-02-18T06:09:00+00:00